Jag har diabetes typ 1. Min dotter har diabetes typ 1. Min arbetskamrat har diabetes typ 1. Min farfar hade diabetes typ 1. Min farfars bror hade diabetes typ 1. Ja min lista över släktingar och vänner som har diabetes hade från början nästan bara typ 1 diabetiker, det är först på senare tid har jag lärt känna en del med diabetes typ 2. Läs mer…

(0)

Jag är jättestolt! I senaste numret av tidningen Diabetes finns en Krönika jag skrivit, min första Krönika någonsin. Den handlar om hur jag upplevde det när jag fick diabetes, rivstart med skidresa till Åre och att vara proppmätt med lågt blodsocker hela tiden, och inte minst alla tips och råd jag fick. Jag var 20 år och det var mitt första år på KTH. Inte konstigt att jag bara klarade första och sista tentan den terminen.

När det gäller tips och råd, är det här det mest speciella tipset genom tiderna:

– ”Marie, har du tänkt på att börja röka hasch? Nu när du inte kan dricka alkohol längre…”

Jag började inte röka hasch, bara så att ni vet…

Alla vi som har diabetes själva vet att man kan dricka alkohol, bara man inte tappar kontrollen och kollar blodsockret extra mycket. Även om en del väljer att inte dricka alkohol alls.

Jag hade i alla fall turen att vara omgiven av otroligt snälla kompisar (och bra familj). Mina kompisar gjorde nästan allt för mig, de började till och med köpa lunchen. Men trots det var det ju ingen höjdare att få diabetes. Som tur är blir det mycket bättre efter bara något år. Läs gärna hela Krönikan i tidningen Diabetes eller lite längre ner här.

Ni är väl med i en diabetesförening? De gör ett jätteviktigt arbete för oss med diabetes och/eller för våra barn, anhöriga och vänner med diabetes.

Här kommer Krönikan!

MarieKrönikaDiabetes

När nummer 4 / 2015 kommer ut på nätet kan ni läsa här:

http://www.diabetes.se/sv/Tidningen-Diabetes/Tidningsarkiv/2015/Tidningen-Diabetes-nr-32015/

Ta hand om er och diabetesen!

Diabeteskramar till er alla från Marie

(0)

Hej!

Jag brukar inte göra så många inlägg själv men känner att det är dags. Jag fick diabetes (typ 1) när jag var 20 år och min yngsta dotter Amanda fick det när hon var 8. Jag tyckte det var jättejobbigt när jag fick diabetes och det tog nästan ett år innan jag kunde skratta på riktigt. Eller för den delen vara säker på att inte börja gråta. Men jag fortsatte leva som innan och bestämde mig tidigt för att göra det bästa av situationen. Att inte låta diabetes hindra mig. Tycker faktiskt att jag hållit det löftet till mig. Jag började sy små väskor för att få med mig allt till min diabetes, så att jag fortfarande kunde vara spontan.

Men det kändes väldigt tungt när Amanda också fick diabetes. Hon var drygt 8 år och hennes fotbollslag hade precis vunnit sin första cup. Amanda fick en av de finaste väskorna någonsin. Välanvänd som ni kan se på bilden. På Astrid Lindgrens sjukhus tyckte de väskan var jättebra och undrade varför det inte gick att köpa sådana? Det här blev starten på Diabetic Designed!

Marie Fahlin diabetesAmandasEtui

Diabeteskramar till er alla från Marie – som är otroligt nervös över att skriva så här personligt när det kan läsas av så många…

(4)