Jan Lindblad

Jan Lindblad var en enormt känd fotograf, filmare och visselkonstnär, som härmade fåglar. Han hade ett mycket stort intresse för djur och natur. Jan Lindblad levde ett äventyrligt liv och bodde långa perioder bland indianer i Sydamerika eller i vildmarken i Indien. I en nyligen upptäckt film brottas han med världens största orm i en flod, och vinner! Han hade diabetes typ 1 men dog inte i sviterna av diabetes som det står många ställen. Jan Lindblad dog tyvärr alldeles för ung (bara 54 år) i sviterna av tropikfeber på Sri Lanka.

Jan Victor Armas Lindblad, född 19 juli 1932 i Örebro och död 5 april 1987 i sviterna av tropikfeber på Sri Lanka, var en svensk naturfilmare, visselkonstnär, fågelimitatör och jonglör.

Jan var med i Operabaletten när han var liten och uppträdde på cirkus i början av sin karriär, både som jonglör och akrobat. Han bibehöll sin goda form och medverkade som lindansare 1982 (50 år gammal!) vid Bronetts julcirkus, bara några år innan han dog.

Jan Lindblad blev i början känd för sin förmåga att härma fåglar, han var en mycket duktig visselkonstnär. Hans mest kända skiva heter Shenandoah, och gav honom en guldskiva. Han var mycket intresserad av naturen, och skildrade främst svensk, sydamerikansk och indisk natur. Jan Lindblad var en mycket duktig naturfotograf och filmare, och skrev flera böcker och gjorde flera naturfilmer.

I en nyligen upptäckt film från 1975 visas hur Jan Lindblad brottas med världens största orm, Anakondan, och överlever! Se filmen här: http://www.youtube.com/watch?v=2EfFgnun7wM

I slutet av 70-talet var Jan och hans sambo fotografen Pia Thörn i Indien för att filma tigrar bland annat. Där fick de veta att det var stora problem med inavel bland tigrarna i norra Indien. De fick idéen att försöka skaffa tigerhonor från Kolmårdens djurpark för att flytta dem till Indien.

Mellan 1981 och 1982 födde Jan och Pia upp 2 tigerhonor på en ö utanför Katrineholm. De ville att tigerungarna, som kallades Lillan och Rani, skulle placeras ut i en indisk nationalpark.

Jan och Pia lyckades hålla det hemligt att de hade tigrar på ön, ända tills Lillan föll i vattnet från ett brant berg och inte lyckades ta sig upp igen. Lillan simmade då över till fastlandet, där hon besökte en kvinna i en sommarstuga. Lyckligtvis slutade mötet väl, och Lillan kunde föras tillbaka till ön utan att någon skadades. Men det var svårt att hålla tigerprojektet hemligt längre, och tigrarna flyttades i all hast till Borås djurpark.

Flera omständigheter bidrog dock till att projektet måste avbrytas. Naturligtvis påverkades beslutet av att tigrarna börjat simma, och kunde rymma. Men det var också mycket administrativa problem kring projekt och slutligen ändrades den indiska lagstiftning, så det inte längre blev tillåtet att placera ut vilda djur som växt upp i fångenskap. Rani och Lillan hamnade till slut i Kolmårdens djurpark där de var födda.

Jan gjorde en TV-serie om projektet ”Våra tigrar”  och boken Tigrarna – Vårt största äventyr, TV-serien sändes under våren 1983.

1970 fick han Stora journalistpriset , i kategorin Radio och TV. 1980 blev han hedersdoktor vid Stockholms universitet.

Det finns väldigt lite material om Jan Lindblads diabetes men han hade typ 1 diabetes och måste haft med sig insulin på alla sina resor i vildmarken. Hur han klarade sin diabetes, och t.ex. att hålla insulinet tillräckligt kallt framgår inte. Att Jan medverkade som lindansare på cirkus bara 4 år före sin död tyder på att han var i bra form. Och att han vann brottningen över anakondan, även om det var betydligt tidigare. 🙂

På några ställen står det att Jan Lindblad dog i sviterna av diabetes 1987, men Ingela Ihrman som gjorde ett examensarbete om Jan Lindblad 2010 skriver, efter att ha haft kontakt med Lindblads son, att Jan Lindblad avled i sviterna av tropikfeber. Ingela Ihrman publicerade också flera okända filmer (bland annat Anakondabrottningen) som Jan Lindblad gjort, i Jan Lindblad Film Festival 2010. Filmfestivalen turnerar fortfarande i Sverige 2013 och en del går att se på:  http://www.ingelaihrman.com/

Inas motivering: Fantastiskt god människa. Han kämpade för de vilda djurens rätt att finnas, leva och vara fria. Naturfilmare och naturfotograf, fågelimitatör. Min idol.

Visningar:(6392)