Andra gången jag inte var orolig!

Ja alltså för att insulinet skulle bli förstört. Har precis kommit hem från en semesterresa i Spanien. En fantastisk rundresa med bil i mycket varmt klimat. Och även om det gör skillnad med luftkonditionering i bilen så blir det varmt. Och man har inget kylskåp på rummet, där man kan lämna insulinet. Det här var faktiskt andra gången jag inte känt mig orolig alls för att insulinet skulle bli förstört. Efter ett tag, när jag märkte att allt fungerade. Ja på min första riktigt varma resa med diabetes var jag inte heller orolig. Förrän insulinet verkligen blev förstört. Ingen hade talat om för mig att insulinet kunde bli förstört av värme. Efter den resan har jag alltid känt mig lite stressad över att hålla insulinet tillräckligt svalt. Sjukhuset rekommenderade termos i början. Och även om jag hört folk som tycker termos är toppen, var det inget jag ville släpa runt på. Jag har trixat med kalla vattenflaskor (som behöver bytas mot nya kalla med jämna mellanrum), mindre lyckade kylfodral (kylpåse i frysen eller kylen), kylväska med kylklampar, vita väskor i skuggan, täcka över väskan med något vitt i solen. Men det är hela tiden en stress, man måste kolla att det funkar. Och en kylklamp i en kylväska kan frysa insulinet, det är faktiskt mycket värre än om det blir för varmt. Men i och med att vi själva säljer kylfodralen i olika storlekar lyxade jag till med både ett stort för reservinsulinet och ett mindre för pennorna. Det är nog det bästa jag gjort. :) Det tog någon dag innan jag verkligen kunde slappna av, och lita på att allt fungerade. En fantastisk känsla, vi kunde sitta i solen och när jag stack ner handen i väskan kändes kylfodralet svalt. För er som inte varit med om det kanske det här låter löjligt, men ni skulle bara veta hur ofta jag brukade kolla. Insulinet håller ca 20 – 22 grader hela tiden. Vi var borta drygt en vecka och jag blötte både det stora och lilla kylfodralet ganska ordentligt. Det lilla kylfodralet höll sig hela resan men jag tror inte det skulle klarat ytterligare en vecka utan att blöta om. Men det mest fantastiska var att det stora kylfodralet kändes som det hållit minst en vecka till. Utan omblötning! Jag måste säga att jag är supernöjd! Dessutom underlättades resan av att jag precis fått en Abbott Libre, och alltså kunde skanna mitt blodsocker var och när som helst. Och jag som är ganska privat när jag tar insulin, kunde oftast smyga upp min penna under bordet, kolla att det kommer insulin, räkna upp enheterna genom att lyssna och ta insulin utan att någon märkte det. Det här är nog min bästa resa någonsin ur diabetessynpunkt. Och självklart var det en fantastisk resa för övrigt. Men där är jag ju också lite privat. ;) Nu återstår bara en jätteviktig sak, att torka kylfodralen. Det är otroligt viktigt för att de inte ska mögla utan hålla i många år. Jag lägger mina i fönstret i solen. Det lilla är kanske torrt efter en vecka men hur många veckor det tar att torka det stora kylfodralet vågar jag inte gissa. Varma hälsningar från Marie