Motion och diabetes typ 1 – inte det lättaste

Jag har alltid tränat mycket, började med gymnastik redan som liten och sedan har det fortsatt med all möjlig träning. Friidrott, volleyboll, löpning, jazzdans och badminton till exempel. De senaste 25 åren har jag tränat aerobics och andra pass på gym, med uppehåll för några år av graviditeter och småbarn, varvat med löpning.

För mig var diabetes faktiskt riktigt dåligt för träningen.Alla tyckte det var bra med träning, bara man inte tog i för mycket!!?? Vården gav inga råd som fungerade, det fanns bara vissa tider på dygnet jag kunde träna. Dessutom förstörde jag knäna. Ingen hit alltså!

Amanda 2008

Tips och råd

I alla tider har vården sagt att det är bra med motion. Problemet är när man blir mer konkret. Hur gör man i praktiken? Det är otaliga gånger jag fått höra att du kan väl träna lite lagom? Inta ta i så mycket. Men vad är lagom mängd och tänk ifall man inte vill träna lagom? Här kommer några av de tips jag fått genom alla 30 år.

Råd nummer 1: Träna lagom hårt, ta det gärna lite lugnare. – För mig blir det tummen ner för det rådet. Om man nu gillar motion är det helt fel tänkt.

Råd nummer 2: Ät en stor måltid senast 1 timme före träningen. – Alla dina och mina tummar ner för det här rådet, tack!

Det här sa faktiskt min första läkare till mig, men det var väldigt många år sedan. För mig innebar det nästan slutet på träningen. Ont i magen av all mat och insulinkänning VARJE GÅNG!

Råd nummer 3: Du får väl testa och se vad som fungerar för dig. – Ja det bästa rådet helt klart. Betydde samtidigt att ingen kunde hjälpa mig.

Marie och hunden

Förstörda knän!

Har ni hört talas om Honeymoon?

När man fått diabetes typ 1 och börjar ta insulin, kan kroppen plötsligt hoppa tillbaka och producera eget insulin en tid. Tidsperioden kan vara från några dagar upp till några månader. Och man kan förlänga den genom att motionera mycket. Den här perioden kallas Honeymoon.

Efter ungefär en månad kom min insulinproduktion igång och jag blev naturligtvis superglad. Jag hade precis börjat vänja mig vid sprutorna och så kunde jag sluta! Jag ville naturligtvis att Honeymoon skulle vara så länge som möjligt. De dagar jag inte tränade något annat började därför springa.

Trots att jag var förhållandevis vältränad, klarade mina knän bara några veckor. Löparskorna var mycket sämre då, faktiskt ett skämt när man ser på dagens skor. Det kändes som mina knän blödde och gjorde jätteont. Jag var tvungen att sluta springa, och kunde inte heller spela volleyboll och badminton. Då slutade min Honeymoon. Det var inte min allra gladaste period i livet.

Det blev besök hos många sjukgymnaster innan jag hittade en som verkligen kunde hjälpa mig. Eftersom jag pluggade på den tiden, ville jag inte gå ifrån mitt på dagen. Men hos den nya sjukgymnasten kunde man träna tidigt på morgonen, innan skolan började. Dessutom var det ljusa fina lokaler med musik. Det blev min räddning och efter 1,5 års träning kunde jag åka slalom igen. Och träna det mesta jag ville.

Hur min ”diabeteskropp” funkar med motion

Min diabetes har alltså varit riktigt dålig för min träning! Jag er om ursäkt för att jag är så negativ här, men det är sant. Ganska snart stod det klart att jag inte kan träna med snabbinsulin i kroppen, vårdens första råd visade väldigt tydligt problemen. Under mina första år verkade snabbinsulinet Actrapid i 4 timmar, först efter de 4 timmarna gått kunde jag motionera.

Det tog några år innan jag fick långtidsverkande insulin, i Stockholm verkade de vilja vänta så länge som möjligt. Då upptäckte jag även att det inte fungerade att träna med stor effekt från det långtidsverkande insulinet. På den tiden var det vanligast med Insulatard eller Monotard som långtidsverkande. När jag tränade med långtidsverkande fick jag först superlågt blodsocker under lång tid, oavsett startvärdet,  som sedan följdes av högt blodsocker, då det kändes som insulinet tog slut. Kanske bidrog rekyleffekten till det höga blodsockret efter, men det stora problemet var det låga blodsockret. Jag har faktiskt hört andra säga samma sak, men det här verkar vara ett ganska okänt fenomen.

För mig innebar det alltså att jag bara hade några tillfällen under dygnet när jag kunde träna. Det var när det långtidsverkande insulinet höll på att ta slut och ingen effekt fanns från det korttidsverkande. Det betydde antingen runt 6-7 -tiden på morgonen eller runt 18-19-tiden på kvällen. Från att ha varit mycket aktiv kändes det förfärligt lite. Och under förfärligt många år tränade jag innan middagen, vi 18-19-tiden.

Nya insulin – och min räddning Levemir

Två fantastiska nyheter på insulinsidan har underlättat enormt för mig. Novorapid (samma effekt finns i Humalog) har endast en verkningstid på 2 timmar på mig!

Dessutom kom långtidsverkande insulinet Levemir, det bästa som hänt mig. Med Levemir kan jag träna även då insulinet har hög verkan. Dessutom passar det mig perfekt att effekten bara sitter i ungefär ett halvt dygn. Jag kan dra ner på Levemiret under en dag, ifall jag ska göra något extra tungt, och effekten kommer direkt. Fungerar även jättebra motsatt, att jag kan dra upp dosen om jag ska vara ovanligt stilla.

Idag kan jag träna nästan när jag vill, det enda jag behöver ha koll på att det måste gå 2 timmar sedan jag senast tog snabbinsulin.

Jag tränar 3-6 gånger i veckan, mest aerobics men även löpning.

Det går naturligtvis bra att träna med insulinpump också, men det är inte alla som vill ha insulinpump. Jag vill inte och det är en annan historia.

Jag är jätteimponerad över er som har klarat att träna på elitnivå med diabetes, trots brist på bra råd. Diabetes är en mycket individuell sjukdom och vad som fungerar för någon kanske inte passar en annan.

Träna på hälsar Marie

Ps. Visste du att det inte finns något snabbare än druvsocker, vid lågt blodsocker. Med GI-värde på 140 känner vi inte till något snabbare. Vi har supermånga goda smaker i praktiska förpackningar, se här: https://diabeticdesigned.se/produkt-kategori/druvsocker/ Ds.