Okunskap i samhället om diabetes typ 1

Jag som har denna sjukdom känner mig inte trygg, okunskapen i samhället är anledningen och människor förstår inte vad det innebär att ha diabetes. Dem flesta har redan sina uppfattningar om sjukdomen och inser inte att de är fel information om diabetes typ 1. Jag blir rädd när jag förstår att människor i min omgivning inte vet något om denna sjukdom. Att människor tar för givet att denna sjukdom är enkel att leva med bara för att den inte syns utanpå. Att människor inte tänker ett steg längre när de ser någon ligga medvetslös på gatan, kanske har personen diabetes och är inte alls full? Att människor blandar ihop diabetes typ 1 med typ 2. Att människor säger att du som har diabetes äter eller har ätit för mycket socker och skapar fördomar. Att kunskapen om denna sjukdom är så liten. Okunskapen har lett till att många människor mist sina liv.

Det här drabbade en kompis till mig, hon har också diabetes typ 1. Min kompis var ute och sprang en kväll. Innan hon gick ut kontrollerade hon blodsockret och det visade bra, hon var även förberedd med druvsocker om hon skulle bli låg. Efter ca 30 minuter börjar synen bli sämre, benen känns tyngre och hon svettades orimligt mycket. Hon kollade blodsockret igen och då var det plötsligt lågt och dessutom sjönk det i otroligt stor hastighet. Hon åt det druvsocker hon hade med sig, men insåg att de inte skulle räcka för att höja blodsockret tillräckligt. Hon gick då in i närmaste ställe som var biografen i hopp om att någon skulle kunna ge henne något med socker i. Hon kände en stor oro. Klockan var mycket, hon var ensam och druvsockret var slut. Hon såg en man som hon snabbt frågade om hon kunde få något med socker i, t ex en Cola. Han tänkte snabbt och blev osäker, kunde en Fanta funka? Det blir perfekt, sa min kompis. Mannen sa även att hon inte behövde betala. Om inte han hade varit där just då så skulle hon kunnat bli medvetslös någonstans i Göteborg och de hade kunnat kosta henne livet. Så tack till honom, det behövs mer människor som han. Så allvarligt kan det bli bara av att bli låg i blodsocker. Det är många som inte förstår de allvarliga. Det får mig att känna mig otrygg, utanför och att de är mitt eget fel trots att ingen vet anledningen till varför man får sjukdomen diabetes typ 1. Jag blir även väldigt ledsen när jag vet att diabetes inte syns eller hörs fast de är en världssjukdom och att inget botemedel har hittats under 50 år av forskning. Pengarna som behövs finns inte, för att utveckla botemedel för diabetes typ 1. Jag tycker inte det är rättvist, andra insamlingar får flera hundra miljoner medan det bara blir några miljoner till forskning om diabetes typ 1. När jag ser och hör om denna okunskap och hur lite pengar som samlas in till forskning vill jag som person göra en förändring. Därför har jag startat en insamling till Barndiabetesfonden, som i nuläget samlat in 20 000 kronor till forskning för att bota diabetes typ 1. För att samla in pengar säljer jag diabetesarmband, då kan de som köper också visa att de stödjer forskning om diabetes. Om du söker efter Diabetesarmband på Facebook eller klickar här kommer du till min insamling: https://www.facebook.com/mariasdiabetesarmband/?fref=ts

Jag är även väldigt öppen med min sjukdom och jag skäms inte över att visa att jag har den. En typ 1 diabetiker lever med denna sjukdom konstant och måste hela tiden ha koll. Det har blivit som ett extra jobb fast man kan tyvärr aldrig ta ledigt, aldrig ta semester eller skita i att göra det man måste göra för det tar på alla inre organ och gör även så att man mår dåligt. Fråga, var nyfikna och lär er om diabetes typ 1, vi som har denna sjukdom skulle uppskatta det och även vara väldigt tacksamma.

Maria Kojhasarli