Hemrese-dagen

– eller först nu har jag förstått vitsen med en smartphone…:-) Det gick inte att koppla upp datorn på hemresedagen, och först nu har jag kommit ifatt någorlunda med beställningar så det går att skriva.

Vi fick behålla hotellrummet tills vi skulle med bussen, stort tack för det Hotel Hohenecke! Så vi utnyttjade dagen till skidåkning så länge vi vågade, struntade i att äta lunch utan kom på den fantastiska idén att istället äta en smörgås i bussen vid 16-tiden. Det går faktiskt bra fast man har diabetes, bara man har koll på det långtidsverkade. Då hade vi glömt bort serpetinvägarna ner från Engelberg by. I kombination med stark lukt av cigaretter i bussen (vi tror dock inte han rökte när vi satt i bussen) kändes det inte alls som en bra idé att äta. Först när vi närmade oss flygplatsen hade illamåendet släppt så att det gick att få i sig smörgåsen. Ett tips är att först prova att man kan äta innan man tar insulinet.

Väl framme vid flygplatsen blev vi först släppta vid fel terminal, sedan fick vi checka in reseväskorna, lämna in skidorna på ett annat ställe och därefter betala för skidfrakten i den första terminalen – där vi släpptes av. Sedan var det dags att köa för säkerhetskontrollen, den schweiziska säkerhetskontrollen vill man inte bli fast i. Jag hann i alla fall ta Levemir innan vi skulle på planet, skönt att slippa flygplanstoan så långt det går.

Kom hem väldigt sent på söndagskvällen (eller rättare sagt mycket tidigt på måndag) men är så nöjd. Ber om ursäkt för mina långa inlägg, ska försöka bli bättre på att skriva oftare och kortare… Tack för mig och min skidresa! 🙂 Marie