Panik inför första fotbollsmatchen

Det är alltid jobbigt att få diabetes, även om jag verkligen menar att för egen del tycker jag inte det är det värsta som hänt mig. Att bli fri från diabetes finns inte med på min topp 5 lista över omöjliga önskningar. Och jag tycker jag hade tur som hann leva i nästan 21 år utan diabetes.

Min dotter hade mer otur, för hon var 8,5 år när hon fick diabetes. Men tur i oturen, hon var tillräckligt gammal för att lära sig att hantera de flesta situationer redan då. Hon valde att ta alla sina sprutor själv och lärde sig decimaltal för blodsockermätaren.

Jag kommer däremot alltid minnas panik-känslan när hon, strax innan hon fyllt 9, ringde hem för att fråga efter matchkläderna till fotbollen. Hon var hemma hos en kompis och skulle äta middag där, när de fick veta att de behövde spela i kvällens match. Jag blev jätterädd, tänkte på hur hon skulle klara matchen och maten och insulinet. Men hon hade redan gjort allt rätt, dragit ner på Novorapiden, tagit Levemir och ätit middag. Nu behövde hon bara matchkläderna. Den matchen gick bra, liksom alla andra fotbollsmatcher.

För er som har riktigt små barn som får diabetes har jag mycket stor respekt. Jag kan bara ana vilket enormt jobb ni gör som hanterar era barns diabetes. <3

Jag tror vi allihop önskar att det snart ska komma ett botemedel för diabetes, eller åtminstone ett vaccin så fler slipper få diabetes. Gör gärna som jag och bidra till forskningen.

Diabeteshälsningar från Marie Fahlin / Diabetic Designed