Första gången var jag inte orolig

Min första långresa med diabetes / värmebölja. Det var många år sedan och jag hade ganska nyligen fått diabetes. Det var sommar och jättevarmt. Vi bilade runt, började resan i Europa, flög därefter till USA och fortsatte till Kanada. Förutom handväskan, hade jag två väskor. En lite mindre som handbagage på flyget. Och en resväska. Jag la ner alla diabetessaker i resväskan, som för det mesta låg i bakluckan på bilen. Vi fick inbrott i bilen när vi var i Italien. Tjuvarna tog min lilla väska, men lämnade resväskan.– Tur, tänkte jag! Allt det viktiga fanns kvar ändå, även om det var tråkigt att bli bestulen. När vi kom till USA började blodsockret stiga. Inte så att det blev katastrof på en gång, utan det steg lite långsamt. Men det fortsatte att stiga, trots högre och högre insulindoser. Det var mycket krångligare att testa blodsockret då, så det blev bara morgon och kväll. Vi åt inte heller helt perfekt och det var mycket som kunde påverka. Först när jag lyckades ta ett blodprov några timmar efter frukost började jag förstå att något var fel. Istället för att ha sjunkit hade blodsockret stigit rejält, trots en jättedos insulin. - Kanske kunde det vara fel på insulinet? Då gjorde jag en min största miss! Jag bytte till insulinet som legat i resväskan. Det blev alltså katastrof på riktigt! Ingen sänkning alls av blodsockret trots att jag inte åt och tog jättemycket insulin! Det var dags att åka till sjukhus. Vi var i Montreal i Kanada. Jag promenerade in på ett sjukhus på måfå och blev faktiskt enormt väl omhändertagen. Läkaren i Montreal förklarade att insulinet blev förstört av värme. Och jag fick förklaringen till varför det blev katastrof när jag bytte till reservinsulinet. Det som legat och ”kokat” i bakluckan. Insulinet jag hade i handväskan hade ändå levt lite bättre, det varit med inomhus på luftkonditionerade restauranger, butiker och hotell. Sjukhusbesöket tog nästan en hel dag och kostade massor med pengar. Dessutom kostade det en halv förmögenhet att hämta ut nytt insulin. Även om man får tillbaka på försäkringen hemma, kan det bli ett problem med kontanter. Det var en mycket kunnig läkare jag råkade få i Montreal. Han förklarade även att all effekt inte försvinner på en gång, mycket som finns kvar beror på hur varmt insulinet varit och under hur lång tid. Om insulinet blivet skadat av värme är det alltså bättre att ta jättestora doser av det skadade insulinet än inget alls. Däremot försvinner all effekten om insulinet fryser. Det ska man alltså passa sig ännu mer för. För egen del lärde jag mig massor av denna resa:

• Insulinet blir förstört av värme
• Det kan dock finnas pytteliten effekt kvar, så ta jättedoser tills du får tag på nytt
• Väskor kan bli stulna!
• Det blir supervarmt i bakluckan på bilen – och i bilen överhuvudtaget
• Det tar mycket tid att skaffa nytt insulin utomlands
• Det kostar enormt mycket pengar att skaffa nytt insulin utomlands
• Det kan bli kontantbrist fast man får tillbaka pengar på försäkringen hemma
• Insulinet blir helt förstört av kyla

Efter den här resan startade min oro för att insulinet skulle bli för varmt. Mer som stress kanske, även om det bara är ”lite” för varmt känner jag många gånger på min diabetesväska och kollar. Men idag finns det tack och lov bra kylfodral. Och jag hoppas verkligen att man får bättre information! Var lagom cool hälsar Marie ;)