Så fick jag diabetes
Jag föddes i Lund år 1965 och när jag var sju år flyttade min familj till Stockholm. Jag var så himla blyg att jag mest satt hemma och läste böcker. Det var faktiskt alldeles underbart. Där och då började jag drömma om att bli författare.
Men jag råkade vara duktig på idrott och i Bromma, där jag växte upp, var det basket som gällde.
1985, tjugo år gammal, spelade jag elitbasket i Alvik Basket. På våren åkte jag och min flickvän på till Marocko. Efter hemkomsten fick jag salmonella och låg i en vecka med 42 graders feber och dropp på isoleringsavdelningen på Danderyds sjukhus.
När jag blev friskförklarad var jag törstig hela tiden och kissade massor. Fick gå på toaletten flera gånger per natt, med korta stopp för att dricka på vägen.
Uppenbarligen stod allt inte rätt till och jag gick till vårdcentralen. Ett blodprov visade sig att jag hade ett blodsockervärde på 27.
Jag hade fått diabetes.
Det kan finnas en koppling mellan den enorma påfrestningen på kroppen som salmonellan innebar och min diabetes. Men jag har två vänner som vaknade en morgon med typ 1 diabetes, utan någon kraftig infektion.
Lustigt nog förändrades inte så mycket i mitt liv när jag fick diabetes. Godis åt jag knappt och de första åren klarade jag mig med väldigt lite insulin. Inga svåra känningar hade jag heller.
Men det skulle ändras.
När basketkarriären närmade sig sitt slut började jag försöka skriva i stället. Jag jobbade som tidningsbud på nätterna och skrev på dagarna. Efter fem år var min första bok klar. En fantasytegelsten på 1200 sidor som var jättedålig. I det närmaste oläsbar. Men ett förlag svarade uppmuntrande.
”Det finns någonting i det här. Någonstans. Skär ner och återkom.”
Jag gjorde ett försök och efter ett halvår hade jag lyckats kapa hela sex sidor – av tolvhundra. Förlaget jublade inte, om jag säger så. Istället tog de fram motorsågen och hjälpte mig. Ofattbara 800 sidor kapades bort. Den färdiga boken landade på 383 sidor och fick titeln En krigares hjärta (1997).
Skrivet av Niklas Krog i september 2012.
Fler berättelser av Niklas hittar du under Niklas eget på Niklas Krogs hemsida.
När jag blev friskförklarad var jag törstig hela tiden och kissade massor. Fick gå på toaletten flera gånger per natt, med korta stopp för att dricka på vägen.
Uppenbarligen stod allt inte rätt till och jag gick till vårdcentralen. Ett blodprov visade sig att jag hade ett blodsockervärde på 27.
Jag hade fått diabetes.
Det kan finnas en koppling mellan den enorma påfrestningen på kroppen som salmonellan innebar och min diabetes. Men jag har två vänner som vaknade en morgon med typ 1 diabetes, utan någon kraftig infektion.
Lustigt nog förändrades inte så mycket i mitt liv när jag fick diabetes. Godis åt jag knappt och de första åren klarade jag mig med väldigt lite insulin. Inga svåra känningar hade jag heller.
Men det skulle ändras.
När basketkarriären närmade sig sitt slut började jag försöka skriva i stället. Jag jobbade som tidningsbud på nätterna och skrev på dagarna. Efter fem år var min första bok klar. En fantasytegelsten på 1200 sidor som var jättedålig. I det närmaste oläsbar. Men ett förlag svarade uppmuntrande.
”Det finns någonting i det här. Någonstans. Skär ner och återkom.”
Jag gjorde ett försök och efter ett halvår hade jag lyckats kapa hela sex sidor – av tolvhundra. Förlaget jublade inte, om jag säger så. Istället tog de fram motorsågen och hjälpte mig. Ofattbara 800 sidor kapades bort. Den färdiga boken landade på 383 sidor och fick titeln En krigares hjärta (1997).
Skrivet av Niklas Krog i september 2012.
Fler berättelser av Niklas hittar du under Niklas eget på Niklas Krogs hemsida.
